Borderlands är tillbaka. Större. Mer öppet. Och kanske roligare än på länge. Frågan är bara: är fyran ett steg in i framtiden för looter shooters, eller ännu en snurr på samma gamla lootkarusell? Vi har satt tänderna i det – och här är hur det känns.
Gearbox har den här gången försökt något som både känns bekant och fräscht på samma gång. Vi får en helt ny planet – ett slags sandlåda där öde öknar möter intensiva strider. Spelaren kan nu dubbelhoppa, glida längs marken och svinga sig fram med änterhake, vilket gör att varje skottlossning känns mer som ett kaotiskt dansgolv än en stel skjutbana.
Och för första gången någonsin – ingen laddtid mellan områdena. Allt är sömlöst ihoplänkat. Lägg till Unreal Engine 5 och vi får den kanske snyggaste versionen hittills, fortfarande med den där serietidningsliknande cel-shading-stilen som gör Borderlands unikt.
Det är lite som att dra på sig sina mest slitna favoritjeans – men upptäcka att de faktiskt fått stretch i tyget.
Så klart finns det en baksida. På PS5 dök bildfrekvensen som en störtbomb efter några timmar, och PC-rapporterna låter ännu bistrare. Buggarna visade sig också vara envisa: vapen som försvann mitt i striden, animationer som hackade, och uppdrag som inte ville starta eller slutföras.
Och även om den öppna världen är snyggare än någonsin känns delar av den… ja, öde. Precis som öknar ska, kanske. Men spelmässigt blir det som att vandra genom en extra stor DLC-yta snarare än en levande värld. Lägg till en skurk som kallar sig Timekeeper – långt ifrån Handsome Jacks karismatiska nivå – och Claptrap som envisas med att dyka upp igen (skrattar någon fortfarande?) så märker man att alla element inte riktigt lyfter.
Det som fortfarande gör Borderlands beroendeframkallande är looten. Vapnen varierar mer än någonsin och öppnar upp för hundratals olika lekstilar. Karaktärernas specialförmågor känns också bättre utformade, anpassade efter olika spelpersonligheter snarare än bara små gimmicks.
Humorn är också mer återhållsam den här gången. Visst finns pruttskämten kvar, men i doser som faktiskt går ner lättare. Och när man spelar tillsammans med vänner – fyran är skräddarsydd för kaotisk co-op – påminns man snabbt om varför Borderlands fortfarande har en så lojal fanbas. Det är ren, okontrollerad anarki i vapenväg, och det är svårt att inte ryckas med.
Nej, Borderlands 4 är inte en revolution. Det kommer inte att övertyga de som redan tröttnat på serien. Men för dig som älskar att dränkas i loot tillsammans med några vänner? Då är det här förmodligen det bästa Borderlands sedan första spelet.
Det finns fortfarande tekniska problem som bromsar tempot – men känslan av att alltid vara ett klick ifrån nästa vansinniga gevär väger upp mycket.
Kort sagt: samma gamla Borderlands, men med tillräckligt mycket nytt för att kännas värdigt.
💥 Borderlands 4 släpps till PlayStation 5, Xbox Series X/S och Windows.
👉 Frågan är nu: Har Borderlands tappat sin charm, eller är fyran precis det du väntat på?