För alla som någon gång kört ett favoritspel bara för att upptäcka att det – poof! – inte längre finns, är det här ingen ny frustration. Men nyligen rann bägaren över för många gamers världen över. När Ubisoft tryckte på stoppknappen för sitt racingspel The Crew – och med det inte bara stängde servrarna, utan raderade hela spelet från spelarnas bibliotek – då växte ilskan till en rörelse.
Enter: Stop Killing Games, en kampanj skapad av YouTubern Ross Scott (du kanske känner igen honom som Accursed Farms). Hans budskap är glasklart: Om du köpt ett spel, ska du kunna spela det – punkt. Även efter att utvecklaren tappat intresset eller stängt sina servrar.
Och tydligen känner han av en nerv. Över en miljon EU-medborgare har redan skrivit under kampanjen, vilket innebär att EU nu måste ta upp frågan formellt. Men spelbranschen? Den biter ifrån – hårt.
Organisationen Video Games Europe, som representerar några av spelvärldens verkliga tungviktare – tänk Nintendo, Microsoft, Ubisoft – kallar kampanjens krav för “orimliga och ohållbara”.
I ett officiellt uttalande säger de att det är ”komplext, dyrt och ibland oundvikligt” att stänga ner onlinespel. När en titel inte längre är kommersiellt gångbar går det helt enkelt inte att hålla servrarna igång, menar de.
Dessutom är förslaget om att ge spelare möjlighet att själva driva enskilda servrar – för att till exempel kunna fortsätta spela ett spel offline – inte realistiskt, säger de. Rättsliga hinder, säkerhetsproblem och upphovsrätt stoppar sådana lösningar vid dörren.
Kort sagt: Att rädda gamla spel är, enligt industrin själv, mer komplicerat än vad fansen verkar tro.
Men Ross Scott köper inte förklaringarna. ”Tunnt”, kallar han argumenten, och lovar att slå tillbaka i en längre video där han bemöter varje punkt. Han har också varnat om att vissa av de miljon underskrifterna kan underkännas om informationen fyllts i fel – därför uppmanar han ännu fler att snabbt skriva under innan kampanjens deadline.
Och det är inte bara inom EU som rörelsen fått fäste. I Storbritannien har kampanjen spridit sig som en löpeld, med över 150 000 namnunderskrifter – tillräckligt för att tvinga parlamentet att ta upp frågan här också.
På ytan kan det här låta som en teknisk diskussion om servrar och programkod. Men i grund och botten är det något större som står på spel: konsumenträttigheter, kulturarv och – kanske mest av allt – vem som egentligen ”äger” ett spel.
En gång i tiden betydde att köpa ett spel att du ägde det. En fysisk skiva, en kassett – något du kunde spela om och om igen, oavsett om tillverkaren gick i konkurs eller om internet kraschade. Men i dagens digitala värld är saker mer flytande. Du äger inte nödvändigtvis ett spel du köpt – du har köpt en licens, som kan släckas med ett knapptryck när utvecklaren känner att tiden är ute.
Tonen i debatten mellan Stop Killing Games och spelbranschen visar att det här är mer än ett missnöje över ett enskilt spel. Det här är en dragkamp om hur vi behandlar spel som kultur, minne – och investering.
Industrin menar att förändringar i lagstiftningen riskerar att hindra innovation. Fansen säger:
Nu är bollen hos EU – och kanske snart även hos andra länder. För det här är inte bara en fråga för gamers. Det är en diskussion som på sikt kan påverka hur digitalt ägande fungerar i hela vår uppkopplade värld.
Så… på vilken sida står du?
Får spel försvinna när servrarna tystnar – eller borde du ha rätt att behålla det du en gång köpt, för alltid?
Hoppa till kommentarerna och berätta vad du tycker. 🎮💬